Myran

Mitt jobb just nu, går ut på att fundera och planera.

Jag är Projektledare för aktiviteterna i Barnens Björnen i år. Jag ska se till att det händer något kul och spännande för alla barn, hela vintern, och inte bara under Familjeveckorna som det var förr.

Det är hur kul som helst, jag har lagt ett grovt schema för hela vintern redan. Sedan kommer det säkert kastas om i programmet allteftersom vintern går.  Jag har lagt planering för stora och små aktiviteter, jag har idéer om att göra nytt, göra om och jag är så taggad! Jag får samarbeta med alla fina skidlärare, liftvärdar och alla andra på området. Jag ser fram emot vintern jättemycket.

Dock står jag inför ett problem. Det kan vara så att min egen osäkerhet sätter käppar i hjulet för mig, då jag kommer till punkten ”Ungdomsaktiviteter”. Jag minns när jag var en ung turist i Åre. Jag stod med mina föräldrar och småsyskon på Bygget, och vågade verkligen inte släppa loss till ”Oh Ah Marmelad!” Där var äldre tonåringar, många i kompisgäng, många drack alkohol. Jag, som inte är någon stor konsument av alkohol, tyckte det var rätt tråkigt och pinsamt att vara där. Jag försöker alltså komma på, vad jag tyckte vad kul, när liftarna stängt.
 I vår familj har vi alltid haft målet att stå vid liftarna när de öppnar, och vara i backen tills de stänger. Och då har vi gärna tagit sista liften upp på toppen, för att få en tom backe ner… Men därefter då? Hur ska schemat se ut för vintern?

”13.00 Vi tjuvröker bakom lifthuset.

14.00 Sanning eller konsekvens

15.00 Vi tränar på våra grafitti-kunskaper”

Känns inte som om det kommer gå hem…

13-18åringarna brukar vara den grupp som tappar i skidskolan. Tjejerna tycker det är pinsamt, tänk om man får en snygg skidlärare!! Tänk om man trillar? Killarna brukar väll i allmänhet inte heller stå i kö för en grym privatlektion. Även om jag nu i efterhand skulle lagt alla pengar jag då hade, på skidlektioner, för hur kul är det inte att utveckla sin åkning? Kunna åka snabbare, säkrare, roligare, snyggare? Ack, om vi kunde få dem att förstå…

Det känns sorgligt att inte få titulera sig som skidlärare i Åre längre. Jag hade ju tänkt vara skidlärare hela livet, hitta någon smarrig italiensk skidlärare (gärna med en vingård i släkten), bygga mig ett litet hus i Alperna och låta våra barn åka skidor nedför Matterhorn var eviga dag, resten av livet… Avla fram små bergsguider, det vore nått va? Men å andra sidan kan jag se det som att jag är skidlärare som gör något annat än säsong. Alla barn kommer ha det så roligt i Björnen i år :))

Men tills vidare får jag sitta här och spåna..Jag får ju inte konkurera med skidskolan tänker jag, annars hade jag ju kunnat hålla offpist- turer i Sadelskogen eller något annat skoj! Till saken hör också den, att nästan allt jag planerar ska vara gratis, vi bjuder på det..

Annars hade jag tänkt bygga nya backar, nya liftar, ta in en Big airbag..Ni hajar, det är rätt lätt att skena iväg när idéerna börjar ploppa upp :) Men det löser sig, det gör det alltid om man vill!