När hemlängtan är en bra sak

Som jag tidigare skrev idag, har jag lite ångest över att ännu en säsong lider mot sin ände. Det är min tredje vinter i Åre. Den första spenderade jag här som student på Svenska Skidlärarlinjen. Den andra som skidlärare i skidskolan. Och nu, som eventproducent med ansvar för aktiviteterna i Björnen.

Jag tänker reflektera över jobbet en annan gång, nu tänkte jag mest säga att jag kommit på andra tankar. Därför att ju mer av säsongen som tar slut, destu närmre kommer jag ju mina vänner hemma.
De första som poppar upp i huvudet förutom familj och släkt, är gänget jag halkat in på ett bananskal i.


Hela gänget, för en sista kväll innan jag drog till Åre. (Frida,i vitt, är nog roligast på den här bilden)

Ett gäng underbara människor.


Sexiga människor gör saker tillsammans, Några av oss drog ut till ön en helg för något år sen...




Tjejerna, Emelie, Sofia, Angelica, Jessica och Carro, gör sig redo för höghöjdsbanan ute på ön...




Adde apar sig..


Johan ringde mig härromdagen och det är alltid lika skönt att snacka om allt och ingenting med honom.


När jag för en gångs skull inte hålle i kameran...


Vi har redan börjar planera sommaren, vårt midsommarfirande, lata dagar på ön, fiskekvällar och longboardstunder.




Jag minns särskilt en sommarkväll för ett eller två år sedan. Jag, Johan och Toffe åkte ut till ön, knatade tvärsöver och satte oss på en strand på sen eftermiddag. Vi lyckades med en litet tändare sätta eld på en stor stock som flutit iland som drivved. Vi lyssnade på Hoffmaestro och jag tror till och med att vi badade i det iskalla vattnet... Det var nice!

Johan bästis, saknar dig! Inte ens en månad kvar tills jag kommer hem och tränger mig på i era liv igen!

Snart så, snart kommer jag :))))


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0